ibland tappar man det...och det där med att sänka sina krav... jag håller inte med...jag har inte sänkt mina krav.Det läskiga är väl likheten... man har väl kanske en typ av människa som man gillar bäst - som vän - som älskare - som person...men jag är aldrig nöjd... det är ju det jag vet - det är ju därför jag struntar i mina kritiska tankar - slår bort dom - jag kan ändå inte lita på mitt eget omdöme... så på vems omdöme ska jag då lita?Om jag går helt tvärtemot mina egna magkänslor... då borde det bli rätt - eller?Då måste jag hålla mig borta... min kropp säger att det är bra och min kropp har ju oftast ingen kontakt överhuvudtaget med hjärnan... Men problemet kvarstår med självdiciplin... problemet är att jag inte har någon...Jag skulle tillexempel ha gått in i duschen för två timmar sen - jag har inte ens satt på varmvattnet än...Ge mig karaktär! Ge mig skam i kroppen!eller nä förresten... inte skam... det verkar trist.Tyr att annelie är tillbaka nu kan jag prata töntigt tjejsnack med henne... och sex... jag kan prata sex... moahaha... ;)Han lade handen sådär beskyddande i mitt ryggslut när vi gick över vägen... det tog andan ur mig...jag har inte kännt mig trygg med någon kille ens för en sekund på så länge... det var en sån överumplande känsla när det hände att jag bokstavligen tappade andan...vad betyder det?